- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
126

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid moderns bädd. Här dolde han hufvudet i händerna och
det började arbeta våldsamt i bröstet på honom.

Borta på sin vanliga stol vid fönstret åt gränden satt Hilda
tyst med händerna för ansiktet. Amalia och Jetta omfamnade
hvarandra och gräto som hjälplösa barn, som ej visste hur
de skulle kunna finna sig till rätta i den stora, obekanta
världen utan modern.

”Hur gick det till?” kunde slutligen komministern få
fram.

”Det var i natt,” började Jetta.

”1 natt!” — han lyfte på hufvudet. ”Var det i natt?
Dog hon i natt?”

”Ja, i natt, klockan 2.”

”1 natt,” upprepade han ännu en gång. ”Var någon
främmande hos er i går afton då?”

Systrarna förstodo ej frågan. Hilda var den enda, som
kunde behärska sina snyftningar tillräckligt för att omtala
förloppet.

”Nej, mamma gick och lade sig strax sedan du hade
gått. Hon hade lite hosta och var mycket matt, men vi trodde
inte det var något farligt. På kvällen talade hon mycket om
dig och hur det skulle bli för oss, när du fick pastoratet.
På natten begynte hon fantisera litet och trodde att du redan
hade fått det. Och så sade hon: ’du skall inte vara ledsen,
Gusten lilla, för att du måste bära mig dit ut. Kyrkogården
ligger ju så nära — du har mig ju strax utanför fönstret,’ -—
och en stund senare lyfte hon hufvudet, som om hon
lyssnade, och sade: ’är det min son, kyrkoherden, som
kommer?’”

Härvid brusto systrarna ut i högljudd gråt, men Hilda
lade med en för henne ovanlig mildhet sin hand på broderns
axel och sade: ”Var det inte godt, Gusten, att hon fick dö
i den tron? Hur det nu må gå med pastoratet — hon blef i
alla fall inte sviken i sitt hopp.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free