Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sitt styfva pekfinger. När han nu slog efter hönan
hade han mor Malena i sina tankar, men när han träffat,
fanns det ingenting annat än det misshandlade djuret. Allt
hade varit ett ögonblicks verk, och innan han hunnit
företaga sig något hade hönan, flaxande med vingarna och med
det afslagna benet dinglande vid sidan, flyktat till en stor
rishög, som låg i ett hörn af gården, och hvari hon stum
och utan en klagan hasade sig in. Därifrån kunde hon, om
hon orkade och ville, krypa ut under planket och komma hem
till sitt igen. Så långt var allt godt och väl, men Nils
Mattsson mådde ordentligt illa, och med ångerns tagg i sitt hjärta
gick han in i stugan.
När mor Malena senare på eftermiddagen, bort emot
kvällen, kom för att fråga efter sin höna, var han emellertid
morsk nog, stod på gården och rökade pipa.
Först tittade mor Malena endast in om porten, och han
låtsade icke se henne, utan stod stilla på den af en kvarnsten
bildade förstugutrappan, betänkande sig på hvad han skulle
säga.
Mor Malena var lång och stor, men genom en ödets
ironi råkade hon alltid få kjolar, som sytts till små
fruntimmer, hvilket gjorde att de oftast släppte en half aln upp
på benet. Och hvilka ben! Det fanns hvarken vador eller
smalben; de voro som timrade af godt virke, rakt upp och
ned, utan onödiga grannlåter, bastanta att gå på, fast inte
prydliga att se till. På afstånd såg det ut som om hon kom
gående på styltor, i synnerhet som hennes träskor hade en
för dem egendomlig form, uppslitna på klackarna ända ned
till marken och ännu som nya vid tårna, som däraf kommo
att stå högre, så att fotbladet fick utseendet af att helt enkelt
vara ett stycke af benet, tillplattadt i hast och vikt efter behof,
ingenting vidare, intet onödigt fjäsk med vrist eller så.
Nu kom hon in på gården.
”Jag undrar om inte min höna har kommit hit in?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
