- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
138

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

linkande fram till de andra hönsen, skef i benet, som fått
en egendomlig svängning, men glad och meddelsam, glad
att ha lidandet öfverståndet och att få taga sin skada igen.

Detta kunde dock icke fortgå. Nils Mattssons rättskänsla
uppreste sig mot att behålla hönan; dessutom for hon ju
visst inte illa i fattighuset, och om hon någon gång skulle
komma in på hans gård, så var det väl inte hela världen
med det. Han blef väl inte utfattig på hvad den hönan åt!

Bortåt kvällen, när hönsen satt sig till ro och den halta
hönan gjort sig en rede i ett hörn af hönshuset — ty hon
var ännu för svag att sitta på pinne — beordrades därför
Nils Mattssons pigstänta att bära hem hönan, men hon skulle
hålla ”nätt” på henne, annars —. Och här följde några
för tillfället lämpliga ord.

Det var nästan mörkt i fattighusstugan när tösen kom in.

”Jag skall hälsa från Nils Massen att här är jer höna.
och så är här en påse korn te’na, så kanske I har lättare
te å hålla’na hemma.”

Mor Malena blef slagen mållös af förvåning.

”Tack,” fick hon slutligen fram, ”hälsa och säg tack.”

Så gick tösen.

Mor Malena var så upprörd, att hon måste tända tre
stickor innan hon kunde få ljus. Det var många par ögon,
som då fästes på hönan, ty ungarna hade vaknat ur sin
skym-ningssömn och Pernilla satt vid fönstret och stickade i
skumrasket på en strumpa för att spara på ljuset.

Hönan haltade ju, men var fet och välbehållen.

”Ha vi inte haft kaffe förr, så jaggu ska vi icke ha’t
nu!” ropade mor Malena, som kvicknade till.

Huj, så det sken öfver allas ansikten vid de orden!

”Och vi ska ha kagor te. Spring ner och köp för sextan
styfver skorpor, nej, det förslår inte, här har du ti’ öre,
och så får du en te på handelen, det vet jag.”

Man hade inte på åratal sett Malena vid ett sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free