- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
151

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagsrakadt och därtill prägladt af en inre oro, som gaf det
mera uttryck än det plägade ha.

Och han stod och tänkte — gamle hederlige Truls
Jonasson — att den här gången skulle han ha sin vilja fram.
Han ville sätta sitt lif på att få den fram, och därför hade
han listigt nog ställt det så, att hustrun skulle gå in genom
stora hufvudingången med menigheten, medan han själf tog
vägen genom sakristian. Han hade icke behöft mer än antyda
att man underrättat honom om att detta var det brukliga vid
sådana tillfällen; ty hur enfaldig gamle Truls kunde vara, så
visste han dock att för det argumentet står ingen kvinna, vore
hon också stridigare än själfva Sara.

På detta sätt hade det kommit sig att han och Fältman
fått stå här fredligt och obemärkta, medan kyrkan fylldes.

Nu led det dock mot tiden att gudstjänsten skulle
begynna, och prästen kunde komma hvilket ögonblick som helst.

Han måste gripa sig an.

Till och med Fältman tycktes ha känning af sin herres
oro, ty han hade låtit svansen sjunka och lade öronen fromt
tillbaka.

Den gamle harsklade sig, rättade på sina löskragar, satte
stora psalmboken under vänstra armen, harsklade sig åter,
försökte taga en duktig min på sig och knackade därefter på
dörren. Icke med ett krökt finger, som en vanlig människa,
utan med sina fingertoppar, så att det fick ljudet liksom af
en tass.

Klockaren tittade ut, något förvånad.

Truls Jonasson hade dragit sig tillbaka och gjorde många
mystiska vinkar och tecken från skuggan där han stod.
Klockaren såg ännu mer förvånad ut, men steg ändå ned
på trappan, i det han förde dörren till efter sig.

”Ah — är det Truls Jonasson!” utbrast han, när han
kände igen den gamle. ”Ja visst skall Truls Jonasson in den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free