- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
180

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Hvad vill du?” De mörka ögonen fäste sig på den
lille så känslolöst som om han varit ett kryp, hvilket hon
med en knäppning af sitt finger kunde skicka bort.

”Ingenting,” svarade barnet.

Tanten betraktade den besvärlige lille så ogillande, att
han synbarligen kände sig brydd. Han uthärdade hennes
blick utan att kunna möta den, satte sig ned i det yfviga gräs,
som växte på sjösluttningen, och såg ned i vattnet med
lill-gammalt allvar.

”Hvem har skickat dig hit?”

”Mamma.”

I det bleka kvinnoansiktet ryckte det som af harm kring
den slutna munnen, och den ryckningen var släkt med
elakhetens bittra leende. Den bevakade såg på sin vaktare
med det slags halsstarrighet, som kan vänta. Till sist blef
närvaron af detta främmande väsen henne allt för
outhärdlig; hon vände sig och började gå inåt skogen. Den lille reste
sig, sprang ett par steg för att hinna med och gick sedan
bredvid henne utan att falla besvärlig med ett ord eller ens
med att se på henne.

Hon gick som om han icke fanns, utan att bevärdiga
honom med en blick och utan att taga hänsyn till hans
snubblande små barnafötter.

Till slut såg hon på honom.

”Blir du inte trött?”

”Nej, jag kan gärna gå med.” Han sade det, som om
den stora tjänst, han visste sig göra henne, tillfredsställde
honom i så hög grad, att han icke kunde känna någon trötthet.

Det stod en halfmurken träbänk vid gångstigen, hon
satte sig på den, och han lade sig på marken.

”Du kan gärna springa bort och leka, om du har lust.”

”Tack, jag kan godt stanna här.”

Det var inte möjligt att säga honom, att han var till
besvär, orden ville icke komma fram. Detta barns närvaro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free