Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matta stjärnor gaf intrycket af en enda evig oändlighet. Det
förekom henne som skulle hon ha legat djupt under jorden i
många, många år — under den mörka, tunga jorden, tills
hon glömt att det ofvan densamma kunde finnas en sådan
natt af ljus och skönhet.
Hennes lungor drucko luften, som stod daggkyld och
lugn, utan en kåre af vind, ljum efter dagens hetta, mättad
af blommornas doft och af höets ångor. Hennes ögon badade
sig i dämpadt ljus, hennes näsborrar vidgades, och hon
lyssnade — med den skarpa hörsel natten tycks förläna — efter
alla de ljud hon kunde urskilja: syrsornas hvassa gnisslande i
gräset, kornknarrens enformiga skärrande från ängen och
långt bort i ett kärr klockgrodornas melankoliska klunkningar.
Men intet af människoröst eller människofjät, intet som
påminde om jordens omättliga, förstörande, sönderslitna
be-härskare. Lif fanns det i buskar och strå, lif öfverallt —
det omedvetna, groende, grubbelfria lifvet utan tankar.
Lifs-begär, lifsnjutning, lifskamp. Men lifsleda? Ingenstädes.
Bland nattens röster fanns det icke en som skorrade mot de
andra, de ropade alla : Lefva! Lefva! Lefva!
Det fanns icke ord, icke tanke som mätte allt detta;
det fanns blott en känsla så vid och stor, att den famnade
allt som lefde; det fanns blott växtlifvets välsignade ro, som
lade sig likt kylande balsam öfver ett söndervärkt sinne.
Det skälfde kring bleka läppar, när stelnade muskler
skulle mjukna, och en mager, tunn hand strök öfver en
panna, som kändes sval af nattluften.
Och så ljöd det i minnet: ”Tant, jag är rädd för att vara
ensam.”
Där låg han däruppe och lyssnade efter steg, ängslig
för spöken och mörker och buse. Han skulle lyssna
för-gäfves, ängsla sig i sömn och i morgon fråga och forska efter
något, som de stora med skamkänsla och afsky skulle förtiga.
Mekaniskt och obeslutsamt vände hon sig om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
