- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
202

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.o-,



Se hänne lite’ som ja’ plocka’ hop åt barna!” Hon gaf henne
ett knyte.

”Dä ä onödigt,” sa gammelfar barskt. ”1 ha int’ nå att
ge nå åf!”

”Ja’ tänk,” svarade Hanna rappt, ”att sonhustrun på
en töcken gård som denna ha rätt att ge bort en kaka brö’,
å mera te, om hon vill. I borde tacke, att dä finns nån i
huse’, som vet hva hjärta å vett bjud’.”

Mannen såg förskräckt upp, pigornas spinnrockar
stannade. ”Nu skulle dä väl ändå gå på tok för mor!”

Gammelfar blef ”gråhvit under ögonen”, något som
drängarna fruktade värre än döden, för då var han svår, och
höjde handen som för att slå till, men så hejdade han sig.
Det låg någonting i de klara grå ögonen, hvilka så modigt
mötte hans, som kom armen att sjunka. Han kände
instinktmässigt, att det inte var så han skulle kunna träffa henne.
Utan att låtsa ha hört de sista orden vände han sig till Jon
Karls mor och sade brutalt:

”Mitt sista ol ha I hört, å nu i väg me’ I! Ja’ tyck’
int’ om att ha tiggare i köke’.”

Nu såg han, att han hade träffat! En timme senare låg
hela gården i kvällshvila. Endast ifrån köket, som på samma
gång var makarnes sängkammare, lyste ett svagt sken.

Mannen satt med hufvudet lutadt i handen vid fällbordet,
hustrun på en pail vid spisen, där ännu några kol glödde.
Det var som om tystnaden glömt sig kvar härinne. Ingen af
dem sade ett ord.

”Dä ä stora pengar,” sade slutligen mannen, som om
han ändtligen grubblat sig igenom en svårlöst fråga.

”Ja, dä ä dä,” instämde Hanna tungt. Så blefvo de
tysta igen.

”Bäst vi gå och lägg’ oss,” sade mannen och reste sig
upp. ”Ja’ ska upp i otta.”

”Tänk dej, Erik Albert,” sade Hanna utan att röra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free