Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och med en så märkvärdigt saktmodig röst att den rakt
”gick’n te hjärta”, — ”om du låg kall å dö däruppe å ja’ å
fyra små te lill-Karl blef kasta’ ut på döra utan att vete hvar
ja’ skulle finne brö’ eller tak . . .”
”Ja, nog vore dä svårt.” Svaret kom som motvilligt.
–––”Men dä ä stora pängar.”
Ingen visste bättre än Hanna hur stora de voro.
Etthundra kronor hade hon trampat ihop medan hon tjänade,
och etthundra tjugufem hade de gemensamt sparat, sedan de
blefvo gifta — med hvilka försakelser visste de bäst själfva.
Huru genomglada hade de inte varit för hvar slant de fått
”in i boken”! Om någonting skulle hända, om sjukdom skulle
komma, om gammelfar skulle bli för svår mot gossen då
skulle han bort, därom voro båda öfverens — så hade de
en styfver, som var deras egen. Eller också, om lillen skulle
få håg till prästen han var ju så märkvärdigt klok och
talförd . . .
Hon steg upp. Det vanligtvis så klara och beslutsamma
ansiktet såg trött och osäkert ut.
”Hon ä ju ändå bara en oskyld,” sade mannen och
klarnade till, alldeles som om han funnit lösningen till en gåta.
Hanna hällde vatten på glöden. Ja, dä va nog sant dä där
som mannen sa . . . men ändå . . .
”Bäst vi gå å lägg’ oss,” sade hon slutligen långsamt.
”Dä ä tid på.”
En stund senare sof Erik Albert tungt. Hanna däremot
kastade sig länge fram och tillbaka. Men slutligen kom
det hvila äfven för henne. Knappt hade det likväl börjat
att dagas förr än hon väckte mannen.
”Erik Albert,” sade hon. Mannen mumlade. ”Erik
Albert,” upprepade hon och skakade honom vid armen.
Mannen tittade yrvaken upp, men när han såg hustruns
käcka, friska ansikte lutadt öfver sitt, slöt han ögonen ånyo.
När hon såg ut på det viset, då visste han, att hon gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
