- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
205

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

te. Ja’ tänk’ plöja upp markbiten å lägg’an te potatisåkern
bakom.”

Ungmor blef eldröd i ansiktet. Läpparna öppnade sig,
som om hon ämnat säga något peppradt, men hon hejdade
sig och teg. Potatisfatet kom i stället med en sådan fart på
bordet, att rågan rullade långt fram på golfvet.

”Ha I fått skakan (frossan)?” frågade gammelfar
försmädligt.

”Ja, kallt nog ä dä till’et,” svarade Hanna raskt och
ställde sig vid fönstret. Mannen gaf henne en blick i smyg,
men hon låtsade inte om honom. Tänk om handelsman
narrat henne! — — Take’ åf stuga’! Kunde man tänka
sej . . . Och gammelfar talade alltjämt om socken ... om
påhäng ... en massa barnungar . . . fick väl gå och tigga — om
sturskhet å förfall. Kom hon då aldri’! Jo, tyst, hocken ä dä
som kom springande uppför backen? Jo, dä va hon! —
Men hon hadde nån me’ sej . . .

”Tänk’ I läsa från borde’ eller tänk’ I inte,” bröt
gammelfars röst barskt in i hennes funderingar. Hon läste, men
nog skulle ett uppmärksamt öra ha hört att rösten var mindre
lugn än vanligt.

I detsamma rycktes dörren upp, och Jon Karls mor
åtföljd af fjärdingsman kom rusande in i rummet. Det magra
ansiktet var blodrödt, ådrorna på halsen stodo som spända
strängar, andedräkten tröt — det var tydligt att hon sprungit
en lång och tröttsam väg.

”Nej se fjärdingsman,” sade gammelfar utan att låtsa
se sällskapet. ”Dä va rart främmande å midt på hvardan
till. Var så go’ å stig fram å sitt.”

Fjärdingsman, en liten röd, tjock karl, som tycktes
uppammad med brännvin i stället för mjölk, så genompyrd tycktes
han af den ädla vätskan, torkade svetten ur pannan.

”Hon ha rent hållit på att springa lifvet ur mig,” sade
han som ursäktande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free