- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
208

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Vår Herre hjälper nog,” sade han tryggt.

Hanna såg upp. Tårarna torkade, och ansiktet fick sitt
vanliga klara, förtröstansfulla uttryck.

”Ja, dä gör han nog,” sade hon trohjärtadt. ”Dä va
bara ja’, som va dum å snålsam, men dä tänk’ ja’ att han
inte räknar mej till ondo.”

”Nää, dä gör han nog inte,” sade Erik Albert långdraget.
”Jaa —tillade han efter en stund, ”dä va stora pängar.”
Hur stora kunde han aldrig räkna ut, ”men konstigt va dä,
dä va visst å sant.”

* #

NÄR JOHANNES I TORPE’ SKULLE ’STA Å SKAFFE
SEJ EN HUSTRU.

Torpe’ va riktigt grant uppbrukadt. Både han å fåra
redde sig regalt. Vedlider, fähus å svinstia hadde’n, så nu
tyckte han sej just vara karl att kunna skaffa sej en hustru
— liksom för att öka välmåga, kan tänka. Ensam som han
va, kunde dä int’ bli nå åslapp (afskräde) att fö’ en gris
me’, så dä hadde int’ löne sej stort att skaffe sig nån; men
kom dä kvinnfolk i huse’, så föll dä allti’ nån bit då å nån
bit då — å fick’n så barn te, som väl kunne hända, så fodde’n
ju rent åf grisen som inpå.

Ja si dä va nog så, förstås, att han inte hadde nån ko
i fängse heller, men gick dä som han tänkte, så skulle dä
nog inte dröja länge, förr än dä falleret va af hjälpt.
Petronella i skogsbacken hadde en, hon, som mjölka tre kannor
i måle’, å . . . Ja, han skulle nog ha frägt’na för längesen,
om inte. . . Ja, köttet ä svagt, å fager va’na inte. Yga gick
i kors, håret va illanste rödt, å två framtänder hadde’na
tappa för så längesedan, att ingen kunde räkna ut, när dä
hadde skett. Värst va ändå, att hon liksom sakna mag-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free