Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur FIGGE.
FIGGE I.
”Inte? Ska vi inte äta mat? Visst fan ska vi äta mat.”
Figge höll Sten under armen.
”Inte äta mat! Du har ingen moral, min lille bror. Hvad
i herrans namn skall det bli af dig, när du biir stor?”
”Ja, säg det!” sa kamraten och kastade sin cigarrett
ut på isen.
De kommo från Novilla — det var fram på aftonen —
och nu gick man öfver flottbron till Skeppsholmen.
Isstyckena skrapade mot brons kanter och vattnet skvalpade
inunder. På yttre sidan var öppen sjö så långt man kunde
se, svarta fartyg lågo förtöjda med masterna upp mot den
gråa himlen.
Det var öde och folktomt på bron. Lyktorna lekte
skuggspel med de båda vandrarne. Deras skuggor sträckte
ut sig till långa, magra spöken, och så, bäst det var, så
fetmade de till och frodades och blefvo som små mulliga
skånska töser.
Det var Figges liknelse — Figge var skåning.
14. — Nationallitteratur. 18.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
