Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så svepte skuggan kvickt omkring dem, gömde sig
bakom deras rygg och gaf sig till att växa på det hållet.
Så gick det för hvar lykta, de passerade.
Figge var i sitt ässe. Han hade fått sig en toddy på
Novilla, och det var stämning här ute med mörkret och
tystnaden rundt omkring och Östermalms gasrader långt borta,
speglande sig i vattnet på isen.
Skeppsholmen låg mörk framför dem med en röd sömnig
lykta vid brons slut, ett par fönster upplysta i ”långa raden”
och träd som tecknade sitt mörka grenverk mot himlen, svagt
rödlätt af gasskenet från staden.
”Det är stiligt,” sa Figge. ”Men det duger inte att
måla. Hvad sa du, skriftställare? — Vi ska in på Grand
och ha en smörgås och litet mat, hva? Man måste ha roligt,
mens man är ung.”
Och han började sjunga. Han sjöng i allmänhet taget
jämt.
”Du skränar som du vore knöl,” sa hans kamrat.
”Knöl? I så fall är jag åtminstone en utmärkt sådan,”
menade Figge.
De språkade om ingenting, hit och dit, vitsar och
snärtar, ett fåneri om allt och intet. De gingo i halkan
på Skeppsholmen, där det också var mörkt och tyst. Figge
balanserade på kajens yttersta rand.
”Jag drar inte upp dig,” sade Sten.
”Det blef alltid en målare mindre,” menade Figge.
”Das Leben ist ein Traum.”
När de kommo fram till Grand hotell, var det absolut
nödvändigt att vika in i Gropen för att få Figges hunger
stillad. ”Alltid matfrisk, det är det roligaste jag har att
vara hungrig. Jag är född hungrig.”
Figge tyckte det var stiligare än någonsin, när de
kommo ut igen. Skeppsbron med sina fartyg, Kungsträd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
