Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdens frostiga träd, den bumlande strömmen, de tindrande
lyktorna.
Ingen brådska att gå hem. Hvad skulle de hemma att
göra? Sofva har man tid till, när man blir gammal, och
när man är död och flyttar ut till landet, det vill säga till
kyrkogården. Men till dess skall man vara lifvad.
Hvarpå Figge gaf sig till att hjula midt för Karl den
tolfte, som stod där uppe och pekade. Det var Figges
specialitet att hjula i torget. Så tog han af sig hatten och
bad en kvinnsperson, som slank förbi, om ursäkt.
”Ser du, här satt jag första natten, jag var i Stockholm.
Kom hit sent på kvällen, förstår du . . . från Skanör. Jag
var omöjlig i Skanör. Jag har visst alltid varit omöjlig.
De ville inte släppa in mig på något hotell. Jag gick och
såg på stan, och så satt jag och dividerade just på den
där bänken — bredvid en annan buse. Det var en snobbig
soluppgång — fram på hösten. Hör du, om vi skulle gå
och hemsöka Apemann?”
”Klockan är ett.”
”Det är ju så godt som ingenting. Tror du han blir
arg? Ska vi slå vad, om han blir arg eller inte?”
Han drog Sten med sig uppåt Hamngatsbacken. ”Tror
du han blir förvånad? Jag ska be honom om en tändsticka,
det måtte väl vara ärende nog.”
”Skall vi slå vad att du får af Jönköpings?” föreslog
Sten.
”Topp, jag säger vi får af Södertäljes.”
Porten stod öppen, en ruskig inkörsport. Där hängde
en lykta med inskriften ”M. G.” och dansmusik hördes lång
väg upp ifrån en våning, där fönsterna voro upplysta.
Då de kommit upp för tre trånga trappor, började Figge
hamra på en dörr med sin käpp. Det var hans vanliga
signal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
