- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
225

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besvarade han frågan, hvilka punkter på en cirkelperiferi
voro viktigast, med den upplysningen att ”centrum är en
ovanligt viktig punkt.” Figge var med om alla pojkupptåg,
trängdes för lifvet i ”gåsburen”, sjöng Faust under kvarterna,
målade taflor hemma hos sig, var konstnär och visste af
inga svårigheter.

När man talade om ”Figges tafla”, menade man ett
vårmotiv från Hagaparken. Dit hade han ställt Johannes
klockstapel såsom staffage. Konstverket fann ändå ingen
köpare. Då målade han om det till höst och kallade det
”landskap i Småland”, och då inte heller detta lyckades,
gjorde han det till vinter med snö på marken och aflöfvade
träd kring den gamla stapeln, som var sig lik i alla årstider.

Till slut skrapade han ut alltihop.

Han kom upp i modellskolan, växte till i visdom, lärde
sig inse, att han ingenting kunde, var ej fullt så djärf som
förr och målade inga flera landskap ifrån Småland.

Ett par vintrar gingo och ett par somrar. Så friskt och
härligt, då man for bort från Stockholm, från ateljén med
mörker och kolos, for ut på landet. Där var landskapsskolan
samlad. Figge låg framstupa så lång han var, målade små
studier i skrinlocket, gnolade skånska folkvisor och slog
takten med fotterna. Han målade simmande ankor men blef
ond, när de ej ville hålla sig stilla. Han målade ner sig både
fram och bak och fick heta ”såskopp”, hvilket kunde
öfver-sättas med kolorist. Han hade dagar, då han alls inte målade
utan bara slog dank, underhöll kamraterna, som sutto flitiga
vid sina stafflier, låg på ryggen i gräset med händerna under
hufvudet och tittade genom löfverket upp i den blå himmelen
eller stod och hängde vid kvarndammen, tittade i timtal på
de saftiga färgerna nere i vattnet och på gräset och växterna
rundt omkring.

Till dess han med ens fick ett anfall af arbetslust och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free