- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 18. Anne Charlotte Leffler; Ernst Ahlgren; Alfhild Agrell; Georg Nordensvan; A.U. Bååth; Ellen Key /
240

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ha in hela bråten i kofferten. Himmel elände, klockan är
tolf.”

I kofferten kastades allt hvad vi fingo tag uti. Figge
var där inne och stampade, och locket gick verkligen igen
till slut. ”Hur kunde en intelligent ung man dra med sig
ett sådant litet hus? Stora barkassen.” Figge var arg och
sparkade kofferten i bredsidan. ”Men vi var förstås två
om den, när vi kom.”

”Då antar jag att den andra tagit hand om nyckeln?”
förmodade jag, som kände vännen Figge.

Och jag hade rätt, Figge hade aldrig hört talas om
någon nyckel. ”Men det gör detsamma, då slipper man
vrida den i baklås och bli arg, när man ska visiteras. —
Nu skall jag med etsningen till imprimeuren. Eller ska vi
äta frukost först, säg? Hvilket är trefligast? Jag röstar för
frukosten. Vi gå ned på rostbiff-Syrach.”

Och från rostbiff-Syrach hade vi ingen brådska. Klockan
blef ett, Figge beställde champagne, hon blef tu och han
lade upp fotterna på en stol och mådde bra, där han satt
med cigarretten pekande på tolf och talade om hur stiligt
det var hemma.

Han skulle fara och söka efter Skanör, ”tror du den
står kvar eller tror du den har gått framåt?” Och så hade
han åtskilliga erfarenheter att fastslå, om hur man alltid
hinner i tid, fast man har brådtom, och att hur tidigt eller
sent man än börjar göra sig i ordning, så skulle man alltid
behöfva en halftimme till. ”Det fattas alltid en halftimme.
Men det är trefligt att äta långa frukostar. Och när man
har så brådt, att man inte vet, hvart man skall vända sig,
då är det skönt att slå sig till ro och fundera öfver hvad
man skall spara till sist — och vara riktigt lat under tiden
— det är malle det! Parfaitement. Nu ska vi ha kaffe!” —

Han kom inte för sent och påstod att han hunnit med
det mesta, han hade att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/18/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free