Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»*• 1 " ■ " — ......................................... :>■
Ur Figge
En treflig supé utan ursäkter för dess enkelhet.
Figge höll festtalet, som var kort och kärnfullt, och
sedan höll han ett tacksamhetstal till värdinnan och
bedyrade att ”han var så grufligt belåten med Pelle”.
”Det vore ledsamt eljest,” sade Svante artigt och
skrattade.
Här kände han sig hemmastadd. Här funnos inga
dumma anspråk, ingen humbug, här var kärna och hjärtlighet,
här visste man hvarför man lefde och här hade man glädje
af lifvet. Här var det ju helt naturligt att man skulle hålla
sig arbetsduktig och lefnadsfrisk.
”Tack — det var roligt att få träffa er båda!” sade
Svante, när han tog afsked. ”Hälsa de små. Och — god
fortsättning!”
Pelle stod i dörren och lyste med en lampa ut öfver
trädgården.
”God natt, god natt, kom snart igen!”
Figge följde med ett stycke. Ulf tog honom under armen,
då de gingo den tysta, tomma gatan framåt, där ett par
sömniga lyktor dåsade. Och därifrån kommo de in på
moderna breda stockholmsgator med prydliga hyreskaserner
på ömse sidor.
Bäst de gingo arm i arm, sade Figge:
”Hör du, bror, du ska verkligen resa ut.”
”Jag har så svårt att komma lös,” sade Ulf i
undvikande ton.
”Du skall stanna där ute.”
Svante skakade på hufvudet.
”Det kan jag inte.”
”Åhå, packa du bara in dina målargrejor och sätt dig
på tåget. Det är den minsta konsten. Ge fan kommittéer
och protokoll och allt det där jobbet, som utgör det så kallade
konstnärslifvet här hemma! Ge dig i väg bara!”
16. — Nationallitteratur. 18.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
