Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förblifvit i den vågrörelse, som ej upptager några samlade
eller klara bilder. Den, som verkligen söker ensamheten ute
i naturen, måste uppfostra sig själf att vara helt närvarande
i densamma, att tvinga bort från själen alla de oväsentliga
intryck, som störa de väsentliga — en färdighet, om hvilken
lefnadskonstnären Montaigne ger oss många visa råd. ”Vi
tillföra vår själ för mycket stoff,” säger han — redan för
trehundra år sedan! ”Vi måste lära själen att endast ögna
på vissa ting, att fästa sig vid andra, men att i sig upptaga
blott dem, hvilka djupast angå den själf, de hvilka äga samma
grundämne som vår själ. Ty denna bör egentligen endast
lefva af sitt eget . . . Och vi äro alla rikare än vi tro, ehuru
vi uppfostras till lån, till att bruka andras rikedom i stället
för vår egen” ... Att vi så sällan upptäcka våra verkliga
tillgångar, det beror just därpå, att vi så sällan gifva oss
helt åt hvad vi företaga: ”När jag dansar,” säger Montaigne,
”dansar jag; när jag sofver, sofver jag; när jag promenerar
ensam i en vacker trädgård och ertappar mina tankar på
annat håll, återför jag dem till trädgården, till ensamhetens
behag och till mig själf.”
Denna medvetna sträfvan — att åt hvarje situation gifva
sin personlighet i fullt mått och att sålunda ur hvarje situation
pressa dess hela must — är i hög grad betydelsefull för all
tillväxt, såväl i förmågan att tänka eller arbeta, som i
förmågan att njuta eller hvila. Men det är kännetecknande för
vår tid att kräfva en allt högre grad af nervspänning för att
kunna helt ge sig hän i nuet. Därför har sporten blifvit den
anledning, hvilken lockar människorna ut i naturen, men
ej för att där hvila. Täflan har tvärtom gjort äfven
frilufts-lifvet till en feber, till en ny form för jäkt och splittring.
Idrotten kan helt visst vara ett medel att fullare och friare
njuta naturen, att snabbare och närmare nalkas henne. Årorna,
med hvilka man glider fram mellan vackra stränder, skidorna,
med hvilka man tränger djupt in i skogarnas hvita vinter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
