Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Almquists artistiska sträfvan, så var detta att spränga de
fastställda gränserna mellan de poetiska formerna, mellan
konsternas olika områden, liksom mellan sinnesintryckens, men
framför allt mellan lifvet och konsten. Sitt hopp om en ny
tid för konsten, ”då nya rosor skulle blomma”, grundar
han på hoppet om, att konsten skulle varda dyrkad som
religion. Alla lifvets heliga yttringar, arbetet, skönheten,
kärleken, äro blad i den mystiska världsrosen. Af denna ros
skulle hans eget lifsverk, ”Törnrosens bok”, med dess från
alla land, tider och lifsområden hämtade ämnen, vara en
symbol. Ty diktaren talar helst genom symboler: sådana
”meningar under” sprida glädje och ett underbart ljus i
hans själ. Man förstår tillvarons liknelser i den mån man
är en ren natur, en som lefver det sanna artistlifvet. Skapa
behöfver man icke för att vara artist. Man behöfver endast
se på lifvet med oskuldsblickar, som barnet och konstnären
se. Då lefver man i det hela, äger ett underbart samlif med
världsalltet. Då blommar man i oförvillad väsensenhet, då
firar man den sanna gudstjänsten, den då man ”offrar rosor
åt Herran”.
Denna ur Almquists innersta personlighet vuxna syn på
konsten var alldeles ett med hans lifsåskådning för öfrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
