Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
subjektiva fysiologi och psykologi, djurens själslif, jämfördt med
människans, allt detta och otaliga andra områden för
vetenskaplig forskning bilda ju underlaget till många af nutidens
litterära alster. De ämnen, som romantiken i århundradets
början behandlade uteslutande fantastiskt, uppsöka nutidens
dekadenter ofta med ett sjukligt intresse, därför att de känna
sig själfva på samma sätt sjuka. Almquist ägde i hög grad
vår tids djupa medvetande om samhörigheten mellan de
kroppsliga och själsliga företeelserna, om alla de punkter,
där det normala och onormala flyta öfver i hvarandra. Men
det, som lockar Almquist i den själsliga patologien, är hoppet
att, i det sjuka, djupast inne finna något nytt ”hälsans
evangelium”. Han tillämpade yttrandet, att den, som gräfver ett
stycke ned i jorden, finner endast ett svart hål; den, som
gräfver djupare, finner himlen. Romantiken, såväl i seklets
början som nu i dess slut, lockas af det underbara, framför
allt emedan det för bort från verkligheten. Almquist går
genom det underbara för att nå fram till ett djupare
förstående af verkligheten.
Det, som förbinder Almquist med romantiken, är, utom
det nyss antydda psykologiska djupet, den starka
individualismen, på samma gång som den panteistiska riktningen af
hans lifsåskådning. Nutiden söker medvetet, hvad man i
århundradets början halfvaken försökte: att genombryta
gränserna mellan kropp och själ, mellan lif och död, mellan sinne
och ande, mellan sinnena inbördes, mellan mänskligt och
djuriskt, mellan det normala och abnorma, mellan de hedniska
och kristliga lifsåskådningarne. Mot en ny lifsåskådning, som
man redan kallat monismens, trånar det af dualismen plågade
tidsmedvetandet; från trånaden efter en enhetlig
världsförklaring härleder sig tidsandans nyvaknade hat mot
specialisering och analys, dess kärlek till syntesen, helhetsåskådningen.
Det är den lidelsefulla styrkan, den obrutna följdriktigheten
i Almquists sträfvan att nå fram till monismen, hvilka göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
