Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ”maatte fare vild”. Också Almquist hörde till dem,
som beredt det tredje rikets tillkommelse, det, på hvilket
samtiden väntar, det, om hvilket Almquist siade, och för
hvilket han blef ”et herligt, sönderbrudt redskab”.
All lifvets djupaste tragik ligger i begränsningen, i den
psykologiska nödvändigheten att icke kunna kasta sig med
måttlös andlig energi åt ett håll och hafva kraften kvar för
ett annat område.
Almquist var genomträngd af framtidens lifsåskådning,
monismen. Enhet och helhet var hans mål, framför allt
mellan lifvet och dikten. Han ställde individen med dess
egen inre auktoritet mot alla yttre auktoriteter; hans sträfvan
var att spränga gränser öfverallt. Och all hans kraft gick
till detta. Gränser kunde han ej sätta, ej ens för sig själf.
Att individen behöfver växelverkan med släktets rättsbegrepp
och sin ansvarskänsla utvecklad genom solidaritetskänslan
med det hela, detta kunde således icke han bli en målsman
för. För honom äro ”tingen ej goda, ej onda; de blott äro”.
Handlingar blefvo för honom såsom tingen, och småningom
upplöstes både ting och handlingar till overkligheter, och
fantasien blef verkligheten. Hans son yttrade, att han
mångfaldiga gånger fann fadern tro sig ha utfört, hvad han blott
tänkt, och tro sig endast ha tänkt, hvad han verkligen
utfört. Här ligger fantasiens ständiga fara för moralen och
tillika det fullgoda skälet, hvarför samma sedliga dom icke
blir rättvisa, när den mäter fantasimänniskan med den
fantasilöses mått. Almquist definierar karaktär sålunda: en lifvets
inre friskhet, poetisk rörlighet, ofängslad fantasi. Vi finna,
att han sätter likhetstecken mellan ett artistiskt temperament
och en karaktär, hvilka vanligen äro motsatser. En karaktär
bevarar genom alla utvecklingsskeden en kontinuitet; den är
identisk med sig själf genom minnet af sina föregåenden,
och genom detta minne kan den ”läsa korrektur öfver själens
poem”, för att bruka ett Almquists uttryck. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
