- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
30

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

gifningar, inom hvilka man lefvat och utvecklat sig,
omgif-ningar, som, bara genom återseendet, föra med sig detta
vanans lugn, som betyder så mycket. Han slöt ögonen och
förde handen öfver pannan. En smärtsam känsla genomflög
honom. Nu stod han vid målet, det mål, för hvilket han i
så många år arbetat. Studietiden var slut, och lifvet skulle
börja. Men han kände icke någon lust att träda ut i lifvet,
snarare ett slags skygghet som för något främmande och
obekant, hvilket väntade honom med faror och hot. Han
önskade nästan, att han finge betänka sig litet till, dröja ännu
ett år åtminstone. Han behöfde så väl tid, innan han tog ett
afgörande steg och trädde ut i lifvet som präst. Präst?

Hemkänslan, som värmt honom, började vika, och en
känsla af oändlig tomhet fyllde hans själ. Han skulle tala
om allt detta, fadern skulle se förvånad ut, modern skulle
gråta, och alla skulle de svara honom med bibelspråk och
annat, som de tagit ur böcker. Och han skulle just nu ha
behöft en människa! Bara en hederlig, god
hvardagsmänniska, som ville förstå honom. Han glömde, hvar han
befann sig, och innan han hunnit tänka på, hvad han gjorde,
suckade han djupt.

Modern lade handen på hans knä och såg ängsligt in i
hans ansikte:

”Hur är det med dig? Du ser inte riktigt kry ut.”

Sonens hälsa var hennes ständiga stora sorg. Alltsedan
det blef henne klart, att hans bröst var svagt, och att
lungsiktigheten en gång kunde bryta ut och göra processen kort
med hans lif, hade hon aldrig någon ro. Och hon kände
det så lugnt nu att åter ha honom under sin vård, så att
hon inte behöfde ängsla sig öfver, om han fick lämplig mat
eller gick för tunnklädd.

Den unge mannen spratt upp vid frågan och såg sig
omkring, förlägen öfver att ha låtit sig ertappas.

”Tack, mycket bra,” sade han. ”Jag är bara litet trött."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free