Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
hopp, att alla tvifvel som plågat honom skulle tystna, nu
när han var hemma igen. Ja, allt skulle bli bra. Det gällde
bara att gå fram nu, gå fram på den väg, som låg öppen för
honom. Inte tänka för mycket, inte grubbla. Kunde han
bara slippa ifrån sina tankar . . .
Lampan kom in. Selma hade varit ute och tändt den.
Det starka ljuset skar i ögonen, och alla satte en stund
handen för ansiktet. Men lampskenet lifvade upp dem, och
samtalet tog bättre fart. Alla trängde de sig omkring Ernst,
alla vände de sig till honom, alla hade de något att berätta
för honom. Adjunkten drog fram med ett par af sina sista
historier, som familjens öfriga medlemmar i en hel månads
tid hört, så ofta det kom någon främmande, och när han
berättat dem, frågade han, om inte Ernst kunde några nya
Uppsalahistorier, till exempel om Ribbing eller Svedelius.
Men när Ernst icke såg ut att vara vidare upplagd, afstod
han efter några protester från sin önskan och berättade själf
vidare. Fru Hallin berättade också. Hon talade om deras
bekanta, om en middag hos biskopens och en supé hos
domprostens, och så började hon att på nytt berätta om
svågerns och om förlofningen. Selma sade just ingenting,
men hon fyllde ibland i, när modern glömde något. Och
Gustaf kom fram med några mindre vördsamma historier
om sina älskade lärare, hvilka adjunkten ibland å ämbetets
vägnar ansåg sig böra sätta stopp för, men som han alltid
åhörde med ett hemligt nöje. 1 synnerhet roade det honom,
när Gustaf berättade om, ”hur de brukade skoja för farbror
Abel”. De historierna lade adjunkten alltid på minnet, för
att sedan kunna uppbygga brodern med dem.
Så gick aftonen, och när supén var äten, hölls aftonbön.
Då var klockan tio, och adjunkten yrkade ifrigt på, att man
skulle gå till sängs.
”Kom ihåg, att vi ska vara uppe klockan sju i morgon,"
sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
