Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0" -...0 -...O ‘... O -...’©0 0 ...O
Gustaf af Geijerstam
"Jag kommer nog att sofva länge i morgon,” sade han.
Adjunkten drog upp nattrocken öfver bröstet och gick.
Ernst satt länge kvar i samma ställning, som fadern
hade lämnat honom. Utan att egentligen reflektera öfver
hvad han gjorde, reste han sig efter en stund och drog upp
gardinen. Ljuset flyttade han undan, så att han kunde se
ut på planen framför huset.
Det var nedan och alldeles mörkt därute. Endast en
gaslykta kastade öfver trottoaren och gatan under fönstret
ett gult sken, hvilket blef flämtande genom den starka blåsten,
som kom almarnas grenar att med ett rasslande läte slå emot
hvarandra, medan det gnisslade och hven så underligt där
ute på den gamla kyrkoplanen.
Här hade han haft sin promenadplats under de sista
åren, innan han tog studentexamen, här under de stora
almarna, som skuggande reste sig upp rundt omkring den
gamla domen. I synnerhet hade han brukat gå där om
aftnarna, när solen i färgrika, mystiska nyanser bröt sig genom
kyrkans färgade fönster. Han gick där i timmar fram och
tillbaka, gick där, till dess att solen sjönk, och skymningen
föll öfver den lilla staden. Eller när kyrkans port var öppen,
hände det, att han gick dit in, och lutad mot en bänk stod
han där länge, försjunken i drömmande andakt. I väldiga
rader höjde sig de olikformiga stenpelarna, hvilka buro upp
det spetsiga taket. Genom de höga spetsbågsfönstren lyste
dagern in och blandade fantastiskt ljus och skymning. Men
längst bort i koret kastades solstrålarna i knippor in genom
de färgade glasen från sidfönstren, de återspeglade färgerna
på väggar och pelare, som en skimrande väg af ljus bröto
sig strålarna fram öfver altaret, kastade underliga reflexer
på frälsarens ansikte, där han med kalken i hand stod midt
öfver altaret, och dränkte golfvet framför hans fötter och
omkring altarskranket med dess hvita hvardagsöfverdrag i
en ljusflod, som glänste i rödt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
