Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
stundom efter en längre promenad, när han kom hem, trött i
alla lemmar, och med sina kläder drog in lukten af frisk luft
och våt jord på sitt rum, ofta öfverraskade sig själf med att
han grät stilla och ymniga tårar, som ett barn gråter, när
det på de storas frågor, hvarför det gråter, bara svarar:
"Det vet jag inte."
Men han njöt om vårarna af det uppspirande lifvet, af
gräset, som började sticka upp, af blåsipporna, som gummor
gingo omkring och sålde, af träden, som knoppades, af
himlen, som blef varmt blå med hvita, mjuka skyar, af luften,
som blef ljum, af solen, som stekte mellan husraderna, och
af fåglarna, som sutto och drillade på almarnas grenar
omkring den gamla kyrkan. 1 synnerhet älskade han fåglarna,
och han roade sig som ett barn åt att gå och följa deras
lekar, höra dem drilla och se, hur de parade sig och byggde bo.
Därute tjöt emellertid vinden. Den bullrade uppe i
skorstenen och hven genom springorna in på vinden. Ute
på gatan satte den i rörelse en bleckskylt, hvilken med ett
oafbrutet gnisslande svängde fram och tillbaka.
När Ernst Hallin satt här med den gamla kyrkan
framför sig, då var det honom nästan, som om han skulle aflägga
räkenskap inför henne. Hurudan kom han tillbaka? Det
föreföll honom, att han så nyss varit här som yngling.
Och nu satt han här som man. beredd att gå ut i lifvet. Som
man. Var han verkligen en man? Beredd att gå ut i lifvet.
Kunde han kallas för beredd?
Han spratt till vid att det sakta knackade på dörren.
Han kände sig nästan förskräckt. Hans tankar hade fört
honom så långt bort, att han nästan glömt, hvar han satt.
eller hvad tid det var på dygnet. Nu mindes han plötsligt
alltsammans, och det var med en röst, hvilken var något
hårdare än nödvändigt, som han frågade:
"Hvem är det?"
Dörren öppnades, och Gustaf stack frågande in hufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
