Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är farligast af alla, nämligen fattigdomen med pretentioner.”
log godmodigt, men tog icke den erbjudna handen och
svarade icke. Gossen kunde icke förstå detta, utan trodde, att
den andre icke hade bemärkt hans afsikt, och han förnyade
sin hälsning och rörelsen med handen. Men när ändå intet
svar kom, endast samma roade, öfverlägsna leende, då stod
den lille stilla. Handen höll han fortfarande framsträckt,
och med undrande sorgsna ögon såg han efter den
främmande, hvilken obekymrad gick vidare.
Allt detta var helt naturligt, sådan världen nu en gång
är. Men på mig efterlämnade denna scen det pinsammaste
intryck. Jag erfor en känsla af medlidande, hvilken jag icke
skulle kunna gifva ett fullständigt uttryck. Det var för detta
lilla barn, som var mitt, och som skulle få genomgå hela
den skala af missräkningar, hvartill denna lilla scen blott
var ett anslag, hvilket angaf tonen i hans lifs melodi. Jag
tyckte mig läsa i hans ansiktsuttryck, att han hörde till de
olyckliga, hvilka icke kunna erkänna som bagateller, hvad
andra gärna vilja affärda med detta namn. Jag tänkte på mig
själf och fick nästan det intrycket, att jag själf stått som han
vid alla de afgörande ögonblicken i mitt lif. Ty som han har
jag sträckt min hand mot alla, som kommo i min närhet, som
han har jag låtit mina läppar tala förtroendets
omisstänksamma språk, som han har jag upprepat, hvad jag trodde
man missförstod, och som han har jag stått ensam kvar och
med undrande ögon blickat efter människorna, hvilka gingo
mig förbi, utan att trycka min hand eller besvara min hälsning.
”Stackars lilla barn,” tänkte jag, ”du, som brås på mig.
Du kommer aldrig att förstå den värld, i hvilken du lefver.
Öfver dig kommer skuggan i lifvet att falla, förr än aftonen
kommer. Ty skuggan faller, när kraften är förtärd, och det
är den store slösaren som lättast blir fattig. Jag vet, att jag
är fattig, men jag har icke kunnat hindra min olycka, ens
när jag kände, att slöseriet förde mig till den fattigdom, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
