- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
47

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»O ’»»»O **»•’• *»*0 ’• »’O •»’o *•



Ur Medusas Hupvud

V.

Den 13 oktober 1890.

Det förefaller mig, som om mitt lif på något för mig
själf ofattbart sätt hade blifvit smutsigt. Jag gör ingenting
af hvad jag vill, men allt som jag icke vill gör jag. Och det
finns ett språk ur bibeln, hvilket under dessa sista dagar
ofta återkommit i mina tankar. Det lyder: ”När du var ung.
omgjordade du dig själf och gick, dit du ville. Men sedan du
blifvit gammal, skall en annan omgjorda dig och leda dig,
dit du icke vill.”

Det synes mig, som om dessa ord varit sagda, för att
just jag en gång skulle få spegla mig i dem och genom dem
döma mitt lif, och det synes mig också, som om just i dessa
ord låge förklaringen, hvarför jag tycker, att det låder smuts
vid hela mitt lif. Jag kan icke blifva denna tanke kvitt. När
jag sitter vid min pulpet på byrån, och min penna mekaniskt
löper fram och åter öfver papperet, då skrifver jag, hvad
som blir mig satt i händerna. Jag skrifver referat, jag gör
resuméer ur de utländska posterna, jag trycker kraftiga
rubriker öfver banala händelser, skildrar en lustig
varieté-scen, öppnandet af en ny restaurant, det nattliga uppträdet
på en bakgata eller folkmassans hållning på en kunglig kortege.
Jag gör detta hvarken bra eller illa, men jag gör det utan
känsla för mig själf, utan tanke på annat, än att den dag
som är skall försvinna, liksom den i går var, och så snart
ske kan glida bort i mörkret af de dagar, hvilka jag numera
icke kan skilja från hvarandra. Jag har gifvit tappt på mig
själf, och jag frågar mig, hvarför just jag icke kan stå ut
med detta lif, då så många andra gått samma bana utan att
tappa den spännkraft, hvilken bär dem uppe i lifvet.

Jag sitter vid min pulpet. Framför mig har jag en tom
vägg, bakom mig faller dagern in från ett högt fönster, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free