Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O" *., 0 ...o ... O -.,. 0–-.. 0* -. O *•.. O 0 0 o *... O’ -., o
Ur Medusas Hufvud
mötte i hennes ansikte, när jag första gången sade henne ett
hårdt ord, och jag gjorde ett våldsamt försök att rycka mig
upp ur den bedöfning, hvilken äfven i detta ögonblick skilde
mig ifrån henne. Då märkte jag med undran, att jag grät.
Utan att jag hade känt det själf, runno tårarna en efter en
utför mina kinder, och min kropp skakades af snyftningar,
som jag ej kunde behärska. Det var, som om hela mitt väsen
varit i upplösningstillstånd, och som ett barn lät jag mig
tagas af mjuka armar och lät mitt hufvud sjunka mot en
moderlig famn.
Jag förstod hela tiden, att nu var allt mitt motstånd förbi.
Jag förstod också, * hvilken oerhörd smärta jag vållade min
hustru genom att på detta sätt, utan förberedelser eller varsel,
låta henne veta, att hon lefde samman med en slagen man.
som aldrig mera skulle kunna se lifvet i ansiktet. Jag kände
som en aflägsen beröring från den sista rest af stolthet,
hvilken under månader gjort min yta stel och lärt mina
ansiktsmuskler att utföra de automatiska rörelser, hvilka
bedraga världen. Men frestelsen att slippa förställa mig var
i detta ögonblick så omätlig, att ingen tanke fanns kvar, som
kunde sätta en damm för min uppriktighet, och med en känsla
af lättnad, som syntes mig öfvernaturlig, tyckte jag, att min
egen plåga gick från mig och till henne. Jag tror, att de
människor måtte känna något dylikt, hvilka få dö, när de
behöft det som bäst.
”Du är sjuk,” hörde jag min hustru säga. och jag
tryckte mig i stället för svar närmare intill henne.
”Hur länge har du varit sjuk?”
"Alltid,” svarade jag. "Så länge jag kan minnas."
Jag tyckte, att jag talade sant, och att i dessa ord låg
hela min olycka.
"Hvarför har du ingenting sagt?”
"Jag ville, att du skulle se det själf.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
