Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
själf igen, förrän jag får tillfälle att handla. Detta vet jag
nu, och detta har jag kanske alltid vetat.
När jag gick i mitt ostörda hvardagslif, och den ena
dagen tog den andra i hand, förenande hela vårt lif till en
enda oafbruten kedja af sammanhang — kan du förstå, hur
jag nu menar, Bob? Kan du förstå? — då tänkte jag aldrig
på någonting annat än dig och Georg. Det vill jag, att du
skall tro, Bob, när jag nu säger dig det. Hvarför skulle jag
kom in i vårt lif. Utan att veta det, var det du, Bob, som
nu eljest säga något sådant? Men det blef annat, när oron
hetsade mig. Du kom hvarje dag och talade med mig om
honom — om honom, som jag aldrig förr hade ägnat en
tanke. Hvart ord, du sade mig, borrade sig in i min själ,
och det förföljde mig, när jag var ensam. Jag försökte att
jaga det bort. Å! Hur jag försökte! Jag bad dig icke vidare
tala om allt detta, som slet sönder mitt jag, så ofta jag blef
ensam. Jag vet, att jag icke sade dig det mildt och stilla.
Det hade jag velat, Bob. Det ska du också tro, att jag hade
velat. Jag bröt ut i onda och häftiga ord. Och ändå skrek
det hela tiden inom mig: "Måtte han förstå det jag nu vill
säga honom! Måtte han förstå det — ändå!” Och när du icke
gjorde det, Bob, när du drog dig ifrån mig och icke vidare
talade till mig som förr, när jag såg, att min närvaro pinade
dig, och förstod, att du gick och grubblade på ditt håll såsom
jag på mitt — då blef det så tyst och mörkt inom mig. Och
när jag då var ensam, Bob, då gick jag och rufvade öfver,
hur jag skulle kunna göra dig något riktigt ondt.
Jag gjorde detta, emedan mina tankar voro i oordning
och jag icke visste, hvad jag ville, eller hvart jag själf gick.
Jag gjorde detta, emedan jag tyckte, att du på något
besynnerligt sätt hade bedragit mig. Du ler kanske, när du läser
detta, och du ler med det hårda och onda’leende, hvilket
jag minns som det sista, jag sett utaf dig. Och jag vet väl,
att du aldrig har velat bedraga mig ens i dina tankar. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
