Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur äktenskapets Komedi
som är stor nog för att kunna undra. Han skall undra,
hvarför hans mamma gick bort ifrån honom till främmande
och lämnade honom ensam. Och ingen skall kunna svara
honom på det. Därför skall han tidigt lära sig att känna sig
främmande mot henne, som är hans mor och ändå icke får
vara det, som hon ville. Han skall tänka på henne med
undran först, sedan med bitterhet.
Jag vågar icke tänka på möjligheten, att han en gång
skulle kunna glömma och förstå, att hans mor lämnade
honom, när han var liten. Vore han lik dig, Bob, skulle
han kanske kunna glömma det. Men han liknar icke dig,
utan mig. Och därför kan jag se hans stora blåa ögon och
hans små fina händer och hela hans lilla kropp och minnas,
hur han en gång sade, när han var sjuk:
”Tack du, som aldrig tar hårdt i mig.”
Nu har jag tagit hårdt i honom, Bob, hårdare än någon
främmande gjort, och därför är jag så rädd, att han en gång
skall hata mig, så rädd, att jag kan vakna vid, att jag sett
mig mota honom i drömmen.
Hvad skall jag säga dig mera, Bob? Skall jag bedja
dig, att du icke förvägrar mig att någon liten tid på året rå
om mitt barn? Skall jag förödmjuka mig mera? Är det det
du önskar, så säg mig din vilja, och jag skall uppfylla den.
Jag har sagt dig allt, hvad jag nu kan säga, och mera
än det. Och jag är icke lycklig, Bob. Kanske kan jag aldrig
bli det. Men vore det möjligt, skulle det vara, om du och
jag en gång blefve gamla och möttes. Då har så mycket
skett, och så mycket har blifvit annorlunda. Då kanske du
kan ha i ditt sällskap en fullväxt gosse, som är brydd, men
ändå en smula — en liten smula — glad att få se mig, sådan
jag då kan vara. Och då kan det också hända, att du själf
kan le ett melankoliskt, men ändå godt leende och måhända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
