Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o
• O’*., .-O’*», ,• O’’
-.. o* -.. o
•o
..O". ►.•O"*.
Gustaf af Geijerstam
Under det att Ola Persson läste dessa ord, hvilka han
kände så väl, höjde sig småningom hans stämma. Den sista
strofen läste han utan att se i boken och med ögonen direkt
vända emot Nils.
Nils stod och hörde på allt detta och visste, att dessa ord
voro talade till honom. Det var Gud, som talade dessa ord.
Det var Gud själf, som straffade honom och röjde hans skuld
inför alla. Nu var han vid målet, nu blef allt uppenbart, som
skrifvet stod, nu brast allting inom honom. Och med
händerna slutna mot ansiktet, vände han sig om och vacklade
ut genom dörren, stönande som en människa i sin högsta nöd.
Med vidöppna ögon stirrade Inga Persdotter på sonen
och förstod, att han hade glömt henne. Hon kunde icke
längre fånga hans blick. Och när han försvann genom
dörren, störtade hon fram för att följa honom.
Men Ola Persson ställde sig i hennes väg.
"Du stannar här," sade han myndigt.
Hela hans gestalt skalf af fasa och spänning. Men dock
gick han stilla fram till Elins kista och lade sakta duken
på dess plats öfver dotterns ansikte.
"Hvile du i frid!" sade han. "Här är i dag icke tid till
flere böner.”
Därmed gick han hastigt ut ur rummet, och de båda
männen följde honom under tystnad,
Ute på gården satt Nils med händerna för ansiktet och
grät högt. Nu visste han, att hans stund var kommen, och
att han icke längre kunde kämpa emot. Ty Gud själf hade
talat och fördrifvit djäfvulen, som förut gått osynlig vid
hans sida.
Han såg upp, när han hörde svärfadern nalkas, och om
han vågat, skulle han kastat sig på knä och omfamnat den
kommandes knän. Nu strömmade blott tårarna öfver hans
ansikte, och det låg en så omåttlig förtviflan öfver hela hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
