- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
109

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

o

O’-’.O

•..•O O ’-. O-•.. o,r».. o.

Ur Nils Tufvesson och Hans Moder

uppsyn och gestalt, att de tre männen rördes och knappast
vågade gå fram.

Till sist lade dock Ola Persson sin hand på hans skuldra
och frågade:

"Vill du bekänna nu, Nils, och lätta ditt samvete?"

"Ja," sade Niis, "ja, jag har slagit henne. Jag är hennes
mördare."

Det fanns blott en redig tanke i hans hufvud, den att
modern måste hållas utanför detta. Så hade han svurit, och
den eden måste hållas till hvarje pris.

Därför tillade han, när han såg, hur de andra ryggade
tillbaka:

"Hon låg i sin säng och sof. Och jag kom in. Då tog
jag en mangelrulle och slog henne i hufvudet, så att hon
domnade bort. Därpå strypte jag henne med snaran."

"Hvilken snara?" frågade Ola Persson hårdt, och hans
ansikte blef rödt af spänning.

"Den, som jag hade," svarade Nils meningslöst.
"Snaran, som jag höll i hand under rocken, när jag kom in. Jag
var ensam om det. Mor vet ingenting. Fresta inte mor att
tala på sig själf, ty hon är oskyldig."

"Ingen har frågat dig om henne," sade Ola Persson
kort. "Hvarför säger du så?"

Nils såg sig omkring med förvildade blickar. Hade han
förtalat sig? Hade han röjt mor, då han menade väl? Han
förstod ingenting af detta, upprepade blott tonlöst:

"Mor är oskyldig."

Ola Persson lät Nils hvila ut, till dess att han blef
lugnare. Då bad han honom berätta. Och Nils berättade
den förfärliga natten, berättade, medan svetten flöt öfver hans
panna och tårarna kommo hans röst att stockas, berättade
hela tiden så, som om han varit ensam om dådet och ingen
haft någon del i det skedda utom han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free