Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ola Persson och de två andre stodo tysta och hörde
honom. Blott en gång afbröt svärfadern Nils’ berättelse.
"Hur kunde du rå med att kläda på henne ensam?
Ensam släpa henne ned i källaren och lägga henne, som hon
där låg?” sade han.
Åter såg Nils upp med förvildad blick. Hvarför ville de
jaga honom i en fälla? Var det icke nog, att han frivilligt
tagit allt på sig? De måste ju veta och se, att han var
beredd att göra bot och dö.
Då grep Nils i sin förtviflan den tanketråd, på hvilken
han spunnit under de senaste ändlösa nätterna, samma
tanketråd, som han funnit ibland, när han tyckte, att det började
dagas midt i hans inres årslånga, hopplösa mörker. Han
sprang upp, och hans blick blef mörk och djup som på den,
hvilken ser skräcksyner.
”Det var väl ingen konst,” ropade han. ”Ty jag var icke
alldeles ensam, när jag slog Elin. Ingen människa var med
mig. Men djäfvulen stod hela tiden bredvid. Djäfvulen sade
mig, när jag skulle slå. Djäfvulen visade mig, hur jag skulle
lägga snaran. Djäfvulen hjälpte mig att lyfta henne upp.
kläda på henne och släpa henne ut. Djäfvulen har aldrig
öfvergifvit mig förrän nu.”
När han ropat ut dessa förtviflans ord, satte Nils sig
ned. Hans blick var slocknad, och hvar och en kunde se,
att mera förmådde han nu icke säga. Ola Persson och de
båda andra männen sågo på hvarandra, och åter grepos de
af medömkan med den brutne unge man, de nu sågo framför
sig. Hans ord trodde de icke. Ty hvar och en af dem visste
ju, att han talat i yra, och att om Nils haft hjälp af djäfvulen.
så hade detta skett på annat sätt, än hvad han nu i sin nöd
ville få dem att tro. Men för deras ögon blef brottslingen
nästan till en hjälte. Ty fastän de ville fara skonsamt med
honom och hjälpa honom från dödssynden, hvilken ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
