Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
Hon visste nu, att hon var ensam som aldrig förr och starkare
än alla. Men hon var rädd, därför att det var mulet ute och
skymningen föll så tidigt. Därför vände hon om till Nils’
bädd. Och krypande samman som en hund, satt hon där
och afundades sonen, som kunde sofva.
Två timmar senare höll länsmannens vagn på Möliinge
gård. De, som följde honom, funno Nils ännu sofvande och
Inga Persdotter hopkrupen vid hans sida. Vid männens
ankomst väckte Inga Persdotter Nils, och på länsmannens ord
häktades, icke blott Nils, som hade bekänt, utan äfven hans
moder.
’’Hvem anklagar mig?” sporde Inga Persdotter.
Då såg Ola Persson lugnt på henne och svarade:
”Jag.”
Slamrande for vagnen med fångarna ut genom
inkörsporten.
Ola Persson gick ut och hämtade sin hustru. De båda
gamla stannade på Möliinge öfver natten. De tyckte båda,
att Elin skulle ej ligga ensam i mördarnästet. om hon än
var död.
Men redan samma kväll gick ryktet ut öfver trakten,
att Nils Tufvesson och hans moder blifvit häktade. Ryktet
gick rundt i stugorna, och människorna började andas lättare,
därför att nu rättvisan kom. Men den, som berättade detta,
tillade också: ”Nils har bekänt och tagit hela skulden på sig."
Då skakade människorna sina hufvuden och undrade,
hur sådant var möjligt. Detta gick dock öfver allt förstånd
och öfver alla gränser.
-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
