Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.. O"
.o
•o
Ur Skogen och Sjön
Nu när han stod här, där han kände hvar buske och hvar
sten, men ingen kände honom, blef han med ens som lam
och kom sig inte för med något. För att få vara ensam tog
Sammel vägen längs utmed åkern och böjde af inåt skogen.
Men fast han sökte ensamheten med flit, tänkte han ändå:
"Den som hade haft någon att gå till!" Allt längre in i
skogen gick han, byggnader och människor såg han inte längre
till. Genom granarna skimrade midsommarsolens strålar så
vänligt och mildt, och Sammel blef stående midt i skogen
och såg på solskenet, som föll öfver mossan och
skogs-blommorna. Då gol göken. Tio slag gol den, och den gol
i norr.
Länge gick Sammel omkring, och hans tankar fladdrade
som lätta segel i blåst. Han kom på en omväg ut ur skogen,
och åter låg byn med björklöf för dörrarna och flaggor öfver
hustaken framför hans ögon. Tyst och stilla stodo de gröna
träden omkring de gamla byggnaderna. Inte en fläkt rörde
sig i solnedgången, orörliga stodo de mörka stränderna med
sina granar och klippor upp och ned i det klara vattnet af
fjärden, som låg spegelblänk mellan stränderna, där vassen
ännu icke skjutit upp.
Där satte sig Sammel ned och såg ut öfver fjärden.
Nu var han viss om, att för honom och hans hemkomst skulle
ingen gödd kalf slaktas. Bäst var det, om han kunde komma
bort igen, medan leken var god. Klart mindes han nu, hur
allting varit, och nu hade han i sina tankar ingenting att
tacka för längre. Svultit hade han hemma alltid, och ensam
hade han gått. Men kufva honom kunde ingen. Så fort han
blef så stor, att han kunde sköta en båt i sjö, smög han sig
bort, när ingen såg det. Ut i hafsbandet seglade han med
fiskdon och en gammal eldsprutare, som han köpt för en
och femti på auktion en gång, när han hade pengar. Fåglarnas
bon skattade han, och fisken stekte han mellan stenarna.
Det smakade, det, och ensam var han alltid. Gud, hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
