Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O"-..o
Gustaf af Geijerstam
fick smörj sedan, när någon hittade honom. Hvar och en
kunde piska honom då. Ty hela byn var hans fader, och
någon annan hade han inte. ”Men min själ, om de kufvade
mig ändå,” tänkte Sammel. ”Ingen kunde kufva mig. Därför
kom jag också ut, och ut ska jag igen, bara jag kommer
hän och slipper tänka på detta.”
Aldrig hade Sammel trott, det kunde kännas så bistert,
för att han kom hem. Då skar genom kvällens tystnad ett
ljud, som kom sjömannen att spritta till. Sammel vände sig
om och lyssnade. Det klang, och det sjöng. Öfver den tysta
nejden, där alla flaggorna hängde ned, för att vinden lagt
sig till ro, bars ljudet af en fiol, som spelade till dans. Sammel
reste sig upp, tvekande såg han långt borta den gamla logen,
utanför hvilken folket stod i grupper och ännu inte hade
gått in. ”Där stod jag också förr,” tänkte Sammel, "och
in kom jag aldrig.” Men tonerna lockade honom, och öfver
fiolen, som gnisslade och sjöng, hörde han ljudet af de
dansandes fötcer, som släpade mot loggolfvet i långsam vals.
”Nu är jag inte trasig längre,” tänkte Sammel. ”Nu kan
jag gå in, jag som en annan.” Men när han kom fram till
logens breda öppning, där dörrarna stodo på vid gafvel, och
såg gestalterna därinne röra sig i ring, taktfast och bullrande,
då kunde Sammel icke förmå sig att gå längre, utan stannade
vid dörren hos gubbarna, bland hvilka buteljen gick rundt.
Där stod Sammel nu i sina fina sjömanskläder och med
pengar på fickan, och han, som varit ute i främmande land
och sett flickor i alla kulörer dansa, så att blodet sjöng, han
kom sig inte för att gå in och ta sig en sväng med en svensk
bondjänta, där han själf hörde hemma. Sturig stod han där
bara och ville inte dansa. Bara se på alltsammans ännu en
gång. Så kunde han gå sin väg som han kommit, och någon
råd blef det väl alltid att finna en ångbåt, som förde honom
tillbaka till staden.
Därinne gick dansen i midsommarnatten. Fiolen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
