Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’•.. O ••...o *.
• %
o*.
o ••..•o* -.. o
.•o
.•O”. ..•O’’*-
Ur Skogen och Sjön
och grof som en karl, och ett rifvande fruntimmer var hon
också med sin isterhaka och det gudsnådliga, skinande
leendet.
"Hvad angår dig Norman?" sade lotsålderman en
gång. ”Låt Norman vara i fred.”
"Angår mig gör han inte,” menade Sammel. "Men
hvad som sker för mina ögon, kan jag väl inte blunda för.”
"Det kan jag,” svarade lotsålderman och skrattade.
”Gud nåde mig annars.”
Sammel kunde inte det, och den oförmågan slet upp
honom. Från första stund då Sammel kom in bland lotsarna,
hade han känt sig till mods, som om han fått myror på
kroppen, bara han kom i närheten af Norman eller någon,
som hörde honom till. Ty redan då hade Norman sett snedt
på. att Sammel kom in vid lotsstation och fick sig ett
lefvebröd.
”Är det möjligt, att det kan finnas folk, som inte unnar
andra att lefva?” lydde Sammels omdöme om den saken.
Inbitet blef Sammels hat mot Norman af många skäl,
och han kunde lika litet hålla yttringarna däraf tillbaka, som
han kunde hindra sig själf från att dåra, när brännvinet
omtöcknade hans förstånd.
Hvad han tänkte och tyckte, det kunde Sammel nog i
allmänhet gå och mala på länge, utan att någon hade en aning
om hans innersta tankar. Men alltid kom det ett ögonblick,
då han icke kunde behärska sig längre, och då bröt också
hvad han dolt länge fram med ursinnet hos en vulkan.
När Sammel första gången kom att bryta ut mot
Norman, var han själf litet stagad och kom att möta sin fiende
på hemvägen en afton, just där gångstigen svängde förbi
Normans stuga i söderbacken. Anledningen till utbrottet
var som vanligt af mycket oskyldig art,
Norman sade nämligen ingenting annat åt Sammel än :
”God dag! Hvart ska du gå?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
