Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
till hands, när lifvet tynger, så är det också en farlig vän,
som har annat och värre att bjuda på, än det man kallar för
lifvets härlighet. Inte ens hustrun var längre oblandadt nöjd
med att Sammel drack.
Han var skärgårdens främste lots. Men märket satt på
honom. Skammens märke, som ingen kunde tvätta bort.
Han hade fått en varning för fylleri, och den varningen hade
inte botat. Skammen, som brände honom, blef ett nytt
grubbelämne, och då han inte kunde bli det kvitt, visste den
stackars Sammel sig ingen annan råd än att vända åter till
brännvinet. Det gick rundt för lotsen, när han tänkte på allt
detta. Först var det brännvinet, som räddade honom och
gjorde, att han kunde stå ut med lifvet. Så kom brännvinet
och störtade honom, så att han stod i fara att förlora tjänsten,
för hvars skull han en gång sålt sitt lif och ännu sålde det.
Och när han nu gick i sin ångest och behöfde ro, då hade
han ingenting annat att ty till än just samma brännvin, som
först höjde honom till skyarna och sedan drog honom ner i
smutsen. Detta var en cirkelgång, som var svår att reda,
och Sammel kunde ej heller reda den.
Mer och mer förtviflad blef hans belägenhet. Nu blef
han icke glad längre, när han drack. Han blef rasande och
vild. Det var ej muntra sånger, han strödde kring sig, ej
roande skämt längre, som han lät spraka till dryckesbrödernas
förlustelse. När Sammel nu satte sig på sin vanliga plats vid
värdshusets bord, blef det tomt omkring honom. Ty visste
folk, att han satt där, kom ingen dit, och fanns där folk, när
han kom in, fick man annat att bestyra, och Sammel fann sig
då ensam på platsen.
Då satt Sammel och diktade, och hans dikt tog färg af
hans eget lifs rysliga verklighet. Därför satt Sammel ensam
vid sitt bord, och när han blef drucken, skrek han ut sitt
elände, så att det gaf eko öfver kobbar och skär.
Kom han någon gång i annat lynne, var han därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
