- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
150

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

var lots, och som han då brukat köpa sig fri med. Nu gick
han ur vägen för Hilma och alla och tog emot hvad han
fick, utan att mucka.

"Du är en sjantahej, Sammel,” brukade Hilma säga.
"Och hade jag vetat hvem du var, kunde jag ha låtit bli
att kasta bort mig och fått det som bättre var.”

"Du kunde så," svarade då Sammel och gick ur vägen,
som han plägade.

Hvad han tänkte, behöll han för sig. Men det värsta
var, att också barnen ringaktade Sammel och beklagade
modern, barnen, som nu blifvit vuxna. Sammel märkte äfven
detta, och det grämde honom mest af allt, men försvara sig
kunde han icke — allra minst emot dem.

Sammel hade nu kommit därhän, att han blifvit allas
gäck, ett slags driftkucku för hela trakten. Där han gick
fram, vände folk sina hufvuden och sågo efter honom. Och
när han var drucken, hade han en svärm pojkar i hälarna,
som narrade honom att förfölja sig och skrattade åt hans
vrede. När han satt i båten, som han plägade, och höll gille
med sig själf, när han stod till rors och höll tal, såg
ljusvågorna från Eddystones fyr eller hörde bruset från Dovers
bankar, när han talade högt med styrman, kapten och hela
besättningen, när han var den gamle Sammel igen, den unge,
den oförbrännelige, hela världens Sammel med kraft i barm
och ett eldhjärta tatueradt på bröstet — då stod en svärm af
dagdrifvare på stranden, härmade honom och grinade, till
dess att Sammel vaknade ur sin dröm och kraflade sig i
land att slåss för sin ära.

Vid sådana tillfällen kom Sammel ihåg Norman och gick
ut för att söka honom.

”Du har också fått varningar, din sjåe," sade Sammel.

Han stod ensam midt på bergvägen och skakade sin
knutna hand ut i luften.

”Tre varningar har du fått, och pension skulle du inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free