Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Skogen och Sjön
uppgjordes i stället hämndplaner, och gumman smög sig ut
en gång i kvarten för att se efter, om ej Sammel skulle
komma tillbaka.
Men Sammel kom icke, och morgonen därpå hade
Sammel försvunnit. Normans gumma fann ingen annan att
utösa sin vrede öfver än Sammels Hilma, och hon tog saken
lugnt, emedan hon visste sig oskyldig. Hvar Sammel var,
visste hon inte heller, bara att han seglat ut i gryningen.
När kvinnorna som bäst kifvades om honom och hvar
han var, satt Sammel till rors och sträfvade fram i motvinden
till kobben, som låg långt ut i hafsbandet, där träden krökts
låga mot blåsten, och där hafvet gick öppet utanför och
sällan frös, därför att strömmen strök där förbi. Nu var
Sammel rädd för sig själf och för hvad han gjort, och så
usel som nu hade han aldrig känt sig.
Vid kobben lade Sammel i land, och den dagen satt han
stilla och tänkte. Natten öfver sof han på skäret, och nästa
morgon for han vidare igen till ett fiskläge, hvilket låg långt
ut till hafs.
Sammel har pengar på fickan, flere sedlar än han på
många år haft. En gaf han till hustrun, när han reste, men
de flesta har han kvar. Sammel köper sig en tunna
strömming och en säck potatis. Han köper en gammal stuga
där står, och den rifver han ned. Alltsammans flyttar han
öfver på det låga skäret, där han känner sig hemma, och
när han fått allt dit, lägger han sin båt i hamn och börjar
bygga.
Det drar lång tid för en man, som är gammal, och som
ensam vill bygga sitt eget hus, borta från alla andra. Och
det går månader om, innan kojan är färdig, så att den kan
bebos. Någon riktig grund blef aldrig lagd, spisen var
bristfällig, och det lilla fönstret satt snedt. Men Sammel
trifs här, därför att här passar han, och därför att ingen
stör. Han märker icke, att hösten kommer, och att dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
