Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
bli korta. Något annat ljus har han icke än det, som kommer
från rishögen, hvilken brinner på spisen, och i bok har han
icke läst, sedan han gick för prästen. Så det saknar han
inte heller. Vintern kommer, och det blir mörkt rundt om
honom, därför att fyrarna släckas.
Men Sammel fruktar inte mörkret, och han är van att
slita ondt. Han sparar på tändstickorna och ser till, att
maten räcker. När det är dager, fiskar han litet smått, och
så länge han kan se en fågel eller en säl, ligger han på lur
med bössan. Men mest ligger han stilla på en hösäck, som
han fört med sig, och reser sig bara upp ibland för att
sköta om elden. Han fryser inte, och han svälter ej heller.
Han är nöjd.
Nu är Sammel ej längre ute på seglats till främmande
land, ej heller är han den flygande holländarn, som tröttnat
på spökskeppet och rymt från sin besättning. Han är helt
enkelt Sammel, som kom på sned i världen, därför att han
inte kunde styra sig själf, utan lät andra styra, Sammel,
som supit bort sitt hem och sin frid, Sammel, som förstört
sin själ, Sammel, som är en elak gammal gubbe, hvilken alla
sky, Sammel, som pinat sin hustru och glömt sina barn,
Sammel, som ingenting är och ingenting någonsin varit.
Så tänker Sammel om sig själf, men ändå är han lycklig.
Ty från allt detta är han så långt borta, som om det aldrig
hade händt, och där han nu är, finns ingen, som han längre
kan göra ondt.
Vintern går, och det börjar åter lysa kring skären.
Dagarna bli längre, och om aftnarna blinka fyrarna fram
genom mörkret.
Då hör Sammel en dag, hur det prasslar ute på klippan.
Han reser sig upp och lyssnar. Han kan höra det tydligt.
Det är människor, som gå. De tala sakta med hvarandra,
som fruktade de att höra sina egna röster. Sammel ligger
och lyssnar. Han hör, hur stegen närma sig, och ett bistert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
