Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur KARIN BRANDTS DRÖM.
ix.
När fänriken Sigfrid Björnram efter den kyliga resan i
vinternatten första gången med fullt medvetande slog upp
sina ögon, såg han omkring sig ett grönt sängomhänge,
genom hvilket marssolen dämpad lyste in. Genom en springa
på förhänget urskilde han ett par låga björkstolar, öfver
hvilka knutits hvit- och grönrandiga hemväfda öfverdrag,
och bakom dessa skymtade ett stycke af en kammare, hvilken
han aldrig förr visste sig hafva sett. För svag att ännu tänka
redigt, genomgick fänriken i minnet de spridda intryck,
hvilka stannat kvar från den långa, pinsamma färden,
plågorna under sjukdomen, uppenbarelsen af en man i
herredräkt, med hvilken han tyckte sig hafva talat, en gammal
tjänarinna, som gifvit honom föda och medicin, en plågsam
dröm, som fyllt honom med ångest.
Den sjuke utstötte ett sakta ljud, som om själfva
tystnaden oroat honom, i samma nu stod Sara framför bädden,
och fänriken började utfråga henne.
Kort, knappt och vänligt besvarade den gamla hans
spörsmål. Den unge mannen lyssnade uppmärksamt på Saras
ord. Till sist sade han:
"Hur länge får jag stanna här?"
"Till dess att fänriken blir frisk," kom svaret.
Den sjuke slöt ögonen och föll åter i den sömnlika dvala,
som är hälsans förebud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
