- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
158

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf af Geijerstam

Så förgick en hel månad, och under denna tid hade
den sjuke officern ännu icke fått lämna bädden. Febern var
längesedan borta, men tillfrisknandet gick långsamt. Doktorn
kom numera sällan, och vid sitt sista besök ordinerade han
blott stark, närande föda och tålamod. Faran hade varit
stor, förklarade han, och krafterna hade blifvit nedsatta,
därför att sjukdomen brutit ut under resan och nödig vård
kommit först i elfte timmen. När han gick, sade doktorn
till brukspatronen:

"Ungdomen, min värderade vän och studiekamrat, ja,
ungdomen. Den kan göra underverk."

Karin hade stått i vestibulen och hört doktorns ord, och
utan att hon tänkt däröfver, märkte hon blott, att hon med
ens blef så tindrande glad. Tyst smög hon sig upp på sitt
rum, och uppkommen dit, satte hon sig ned och sjöng med
sin outvecklade klara stämma tyst för sig själf. Hon sjöng,
emedan hon ej kunde annat. Men hon sjöng tyst, emedan
hon fruktade, att den sjuke kunde höra henne och blifva
störd. På en hel månad hade hon icke hört sin egen röst,
så tyst hade allting varit, så förfärlig den tanken, att någon
fanns hemma, som kunde dö i deras eget hus. Hon sjöng
om "Den bergtagna", hon sjöng om "Sorgens natt".

Liten Kerstin och hennes moder de lade gull i bår.

Hvem bryter löfven af liljeträd?

Liten Kerstin hon sörjer sin fästeman ur graf.

I fröjden eder alla dagar.

Visorna hade hon funnit i moderns bokskåp, där nyckeln
satt i, och på klavecinen hade hon tagit ut melodierna.

Nu droppade snön från taken, nu rann bäcken öfver
stenarna mellan den våta snön i skogen, nu sken marssolen,
och om några dagar kom april. Isen på sjön bar icke längre,
genom skogarna och kring fälten svepte vårblåsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free