Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf af Geijerstam
sprang hon uppför trappan och in i sitt rum. Hon vågade ej
sätta på sig ett smycke, hur gärna hon än velat. Men håret
ordnade hon, under halslinningen fäste hon ett fint hvitt
krås, och öfver klänningen band hon ett förkläde med bred,
lysande bård.
Ute i korridoren mötte hon Sara.
"Hvart tänker Karin gå?" frågade den gamla
tjänarinnan.
"Far har sagt, att jag skall hålla fänriken sällskap. Han
är ju så ensam."
"Har far sagt det?"
”Ja.”
Sara frågade ingenting mer. Med en min, som om hon
tvått sina händer, steg hon långsamt utför trappan, och
Karin gick vidare fram till gröna gästrummets dörr.
Där steg hon in och blef först stående vid dörren utan
att kunna säga något.
Det ansikte, Karin nu mötte, var så olika med det hon
förut sett, att hon först icke kunde hämta sig från sin
öfver-raskning. Ännu mera förvirrad blef hon, när den sjuke icke
yttrade någon förvåning öfver att se henne, endast log med
muntra ögon, som hade han väntat hennes besök och gladt
sig däråt.
"Far har sagt, att jag skulle komma," sade Karin som
en förklaring
Den unge mannen fortfor att le emot henne, log åt
hennes förvirring, log åt sig själf, emedan han låg där som
sjukling, log åt hela denna situation, hvilken kommit så
plötsligt.
"Jag visste, att ni skulle glädja mig med ett besök,"
fortfor den unge fänriken. "Jag har själf bedt om det."
Ännu mindre förstod Karin. Hvem hade han bedt?
Hvarför hade han gjort så? Hvad ville han henne?
Den unge mannen insåg, att han gjort den unga flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
