- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
163

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Karin Brandts Dröm

gripit henne, och i det hon sökte efter ord, för att allt åter
skulle bli så gladt, ljust och leende som nyss, sade hon :

”Ni ser ju riktigt frisk ut.”

Karin visste aldrig, hvarför hon strax därefter reste sig
upp och gick. För allt i världen ville hon icke gå, men
ändå gick hon.

”Kom ofta igen,” bad han, när hon stod i dörren.

”Ja,” sade Karin. ”Jag ska komma ofta.”

Ensam gick hon där nere. Sjunga kunde hon ju icke,
då hon nu visste, att i stillheten hvarje ton skulle höras dit
upp, där hon setat nyss. Fram och åter vandrade hon i de
tomma rummen, och hennes hjärta var fullt.

Då såg hon Cecilia komma emot sig. Systern var klädd
i sitt hushållsförkläde och hade den min, som plägade betyda,
att hon hade brådtom. I samma nu, just för att hon själf
kände sig så upprörd och lycklig som aldrig förr, slog det
Karin, att systern under de sista dagarna gått omkring med
en förgrämd uppsyn, som bure hon på en hemlig sorg, eller
som hade en olycka händt henne.

Karin kunde icke fråga Cecilia direkt, om något tryckte
henne. Därtill kände sig Karin alltför oerfaren och ung,
och dessutom visste hon att sådant alltid varit systern emot.
Därför gick hon endast fram och tog den äldre systern om
lifvet, smög sig intill henne och lutade sitt hufvud mot
hennes axel.

Karin gjorde så, emedan hon kände behof af att just nu
närma sig någon, och emedan hon just nu icke kunde tåla
se någon, som icke var glad.

Systern lät det ske och förvånade sig icke däröfver.
Flon var van vid den yngre systerns smeksamhet och rördes
alltid af den andras vänlighet. Men hennes ansikte klarnade
icke upp.

Karin såg detta och outtalade frågor brände på hennes
läppar. Vid sin systers sida gick hon upp och ned i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free