- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
181

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Judas

män, kvinnor och äfven barn, — några stå, andra sitta, —
de tyckas lyssna till någon. Se, där ser jag honom, han står
på en sten och talar till dem, han tycks hota dem, han lyfter
sina händer emot dem.”

”Ja, ja, han hotar, — ser du, min son, han hotar!”
”Jag fruktar honom icke! Ah, kunde jag blott öppna dina
ögon, skulle din dårskap nog blifva botad.”

”Säg mig, hur ser han ut? Är han hög?”

Judas skrattade hånfullt.

”Han är lång och mager. Som en tiggare ser han ut.
Knappt har han kläderna på kroppen, håret hänger tofvigt
ner på hans rygg, och skägget på bröstet. Se, nu skakar han
sina magra armar igen! Ha ha, det är då den nye profeten.”
”Ja, så skall han vara, vred och hotande! Och ögonen,
ser du icke ögonen, hur de glöda i sina hålor! Det är
Herrens vrede, som ljungar ur dem, det är Herrens vrede,
som talar ur hans mun! Kom, min son, kom!”

Hennes gamla, skrumpna ansikte hade fått öfver sig ett
sällsamt ljus, och hennes röst darrade af rörelse. Hon tog
stapplande ett par steg framåt. Men Judas rörde sig icke.
”Nej, jag går icke längre!” mumlade han doft.

Modern vände sig om och hennes ansikte fick ett spändt
uttryck, som om hon sökte ana sig till hans känslor. Han
vände bort sitt hufvud.

”Fruktar du honom, — säg, min son, fruktar du
honom?”

Då bröt han våldsamt ut:

”Jag fruktar honom icke, jag skrattar åt honom! Men
jag vill icke höra honom, — jag är en ärlig man, jag har
intet förbrutit, — men jag vill icke blifva smädad och bannad,
jag har intet med dina profeter att skaffa, jag vill hafva fred,
fred vill jag hafva! Kom, vi vända om!”

Han fattade hennes arm och sökte draga henne med sig.
Men hon slet sig loss och svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free