- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
182

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

”Gå då ensam! Jag går till honom!”

Han skrattade hånfullt.

”Du går! Bed då först till din profet, att han öppnar
dina ögon!”

”Herren skall leda mig!” svarade modern, i det hon
sträckte sina armar mot himmelen. ”Farväl, min son!”

Hon började gå nedåt stigen, med framåtböjdt hufvud,
lyssnande, famlande framför sig med händerna.

Judas stod häpen och såg efter henne.

”Se, hon går!” mumlade han. ”Hennes fötter finna
vägen utan hjälp. Utan hjälp?”

Han strök sig öfver pannan som för att förjaga en
plågsam tanke. I det samma vände hon sig om emot honom,
och han ryggade tillbaka.

”Se, hennes ansikte!” hviskade han. ”Abrahams Gud,
hon ser! Hon ser!”

Men i det samma snafvade hon och föll. En suck af
lättnad undslapp honom, och han försökte skratta.

”Vid Gud, jag tror hon smittat mig med sin dårskap!
Ligg där och bed till din profet! Han må hjälpa dig!”

Han vände sig bort och gick några steg tillbaka. Men
så stannade han åter.

”Herrens vrede!” tänkte han. ”Hvarför — hvad har
jag då förbrutit?”

Han gjorde en ångestfull rörelse, som för att knäppa
samman sina händer, men så hejdade han sig och hans
ansikte återtog sitt förra, trotsiga uttryck.

”Det är icke sant,” sade han högt, "jag har intet
förbrutit! Jag fruktar honom icke, jag skrattar åt honom!"

Han vände sig om och såg efter modern. Då han såg,
att hon åter rest sig upp och stapplande fortsatte sin väg,
stod han en stund i inre kamp, fattade så beslutsamt om sin
staf och ropade efter henne:

”Vänta, moder, jag följer dig!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free