Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Judas
II.
På aftonen samma dag kom Judas ensam gående genom
öknen. Hans kläder voro betäckta med dam, hans fötter
sönderrifna, hans ansikte förstördt. Stundom stannade han
och lyssnade, stundom påskyndade han sina steg, tills han
nästan sprang. Han mumlade otydliga, osammanhängande
ord, och hans blickar irrade skyggt omkring. Det var som
om han flydde någon.
Då hörde han ett rop bakom sig. Han ryckte till och
började springa. Men ropet förnyades, han kastade en blick
tillbaka och stannade, tvingande sig till ett leende öfver sin
egen rädsla.
En gammal hvithårig, fattigt klädd man kom efter honom,
vinkande och ropande. Då han var nära, sade han flämtande:
"Vänta, hvarför flyr du mig?"
Judas mönstrade honom misstroget.
"Hvad vill du mig?" frågade han kärft.
"Intet ondt! Jag är ju en gammal orkeslös gubbe, icke
behöfver du frukta mig."
"Hvad vill du mig?" upprepade Judas.
"Jag har gått vilse här i öknen. Då såg jag dig och
tänkte, du skulle kunna föra mig rätt igen."
"Hvart skall du hän?" frågade Judas mekaniskt. Men
innan gubben hunnit svara, fortsatte han med ett
egendomligt skratt:
"Vänta, du behöfver inte svara mig! Du skall till
Johannes?"
Gubben såg förvånad på honom.
"Hur vet du det? Ja, det är sant, jag vill till Johannes.
Vet du hvar han finnes, kan du föra mig till honom?"
"Nej, jag känner honom icke!" svarade Judas mörkt.
"Hvad vill du honom?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
