Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Judas
Han torkade sin panna, som var våt af svett, och sökte
betvinga den ångest, som kom hans hjärta att bulta.
”Jag är säkert sjuk,” tänkte han, ”här finnes ju ingen,
ingen mer än jag!”
Men äfven denna tanke förskräckte honom, ty det var
honom, som hade ett främmande väsende iklädt sig hans
gestalt, ett väsende som han fruktade. Han ville fly — fly
sig själf! Kunde han då fly sig själf? Han greps af raseri,
han knöt sina händer mot — han visste icke hvad, sig själf
— allt —, han ropade:
”Jag vill ha fred, fred! Jag har intet med er att skaffa
— jag vill ha fred, fred!”
Men då hans röst förklingat, spratt han till, och hjärtat
stannade i hans bröst. Var det inbillning — hade icke en
röst i fjärran ropat hans namn? Han reste sig halft upp och
sporde med skälfvande stämma :
”Hvem där, hvem ropar mig?”
Han lyssnade, allt var tyst! Då försökte han skratta för
att så förjaga sin inbillning, men skrattet dog bort på hans
läppar, ty åter ljöd en röst, nu närmare, helt nära:
”Judas!”
Han sprang upp, slog ifrån sig, slog i luften — ropade:
”Hvem där, hvem där?”
Då var det som vore hela rymden full af röster —
manande, hotande, och alla hviskade de hans namn:
”Judas! Judas!”
Fattad af en hejdlös ångest, flydde han, utan att veta
hvart, flämtande, i ursinnigt språng, troende sig förföljd af
öknens demoner.
III.
Hur länge han så hade irrat, visste han icke, ej heller
hvar han befann sig, då på en gång en känsla af sällsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
