- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
190

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tor Hedberg

lugn göt sig öfver hans sinne och förjagade hans fruktan.

• Han stannade och såg sig omkring. Det var nu nästan
alldeles mörkt och han kunde endast med möda skilja föremålen
från hvarandra; men några steg ifrån sig tyckte han sig se
en mänsklig skepnad, som satt hopsjunken, orörlig, som
liflös.

”Hvem är där?” frågade Judas, men gestalten rörde sig
icke och han fick intet svar. Han närmade sig ett par steg
och upprepade sin fråga. Den främmande spratt till som
uppväckt ur sömn eller ur djupa tankar, lyfte hufvudet och förde
handen öfver pannan.

Judas väntade några ögonblick, men då han ännu icke
fick något svar, upprepade han med hög röst:

”Hvem är du? Är du en människa, så svara!”

Då kähde han en blick riktas på sig, och en sällsam
känsla genombäfvade honom. Det var honom, som om han
skulle kunna få gråta under väldet af denna blick.

”En människa? Ja, en människa!” svarade den
främmande med en matt, beslöjad röst, som om han talat för sig
själf. Och han sjönk åter ner i sin förra ställning, liksom
glömsk af Judas’ närvaro.

Judas stod en stund i tungt eftersinnande; ett par gånger
gjorde han en rörelse som för att gå, men hejdade sig åter.
Slutligen sade han, lågt och med ansträngning, fästande
blickarna vid marken, som om han blygdes:

”Jag vet icke hvem du är, ej heller bryr jag mig därom.
Men du är ju ensam liksom jag, — det är hemskt att vara
ensam här i öknen under natten — man säger att demonerna
hålla till här — och då är det bäst att vara två.”

Han var tyst en stund, så fortsatte han med en röst,
som blef sträf och hård och stod i en egendomlig kontrast
till orden:

”Skola vi vara vänner för denna natt, bara för denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free