- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 19. Gustaf af Geijerstam; Tor Hedberg; Ernst Josephson /
191

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Judas

natt — i morgon skiljas vi åter, känna icke mer hvarandra,
— vill du det — för i natt?”

Han såg upp och tyckte sig skönja ett mildt, sorgset
leende kring den främmande mannens mun — ett leende,
som gjorde honom förvirrad — han visste icke hvarför.
”Du har då icke lärt att vara ensam?” frågade denne.
Judas såg på honom och svarade tankfullt:

”Jo!”

Han erfor en dunkel känsla af förödmjukelse, han ville
försvara, upprätta sig, och han fortsatte med höjd röst:

”Jag har alltid varit ensam — alltid — så långt jag kan
minnas tillbaka. Tro icke, att jag klagar däröfver — det är
bäst att vara ensam. Ibland kan jag skratta för mig själf vid
tanken, att bland alla de människor, som jag ser omkring
mig, finns det ingen som jag bryr mig om, ingen som jag
behöfver, ingen som vet hvad jag tänker! Ja, jag kan skratta
däråt — men det är ingen som vet, hvarför jag skrattar.”
Den främmande såg forskande på honom och frågade:
”Hvad vill du då mig?”

Men Judas tycktes icke höra hans fråga; efter en stunds
tystnad fortsatte han med förändrad röst:

”Men det är hemskt ibland också — i synnerhet om
nätterna! Har du aldrig vaknat af att vara ensam — det är
eget, det kan väcka en!”

Han såg upp med en känsla af obehag öfver hvad han
sagt och återtog häftigt:

”Hvarför svarar du mig icke, hvarför narrar du mig,
att . . . Får jag stanna hos dig eller icke, jag skall icke besvära
dig, jag är trött, jag skall sofva, — får jag stanna?”

Den främmande gjorde en rörelse som för att resa sig
upp, men hejdade sig så och sjönk tillbaka.

”Gör som du vill!” svarade han.

Då såg Judas sig om efter en plats, där han kunde
hvila. Men just då han skulle lägga sig ned, hejdade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/19/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free